Denssan

Jag råkade halka in på några bloggar som handlar om tjejer som gör allt för att bli så smala som möjligt, så smala att man ser alla benen och de är stenhårda med att inte äta! Det gör så fruktansvärt ont i min när jag läser om dessa människor! Hur kan man plåga sig så? Hur kan man ge upp livet för att endast tänka på vad man fått i sig och hur mycket man bränner? Det är tjejer som redan är för små för storlek S och som är riktigt nöjda när tröjor i storlek S sitter som oversize! Hallå snälla ni vakna! Förstår ni inte vad ni gör med era kroppar? Kroppen kommer till sist inte att orka då den behöver näring och energi ifrån maten! När jag läser sånt så vill jag ta denna tös under mina armar och få den att inse att livet är så mycket mer värt än att se ut som ett skelett!

 

Okey jag kan också gnälla över att jag ser tjock ut. Men jag har fått barn och min mage ser inte ut som den gjorde innan och kommer antagligen aldrig till att göra. Ja jag kan tycka det är fruktansvärt jobbigt när mina kläder som jag hade förr inte passar och att jag i vissa jeans ser ut som en "muffins" som svällar över. Men jag vet också att jag är älskad för den jag är och att min Marcus älskar mig för hur jag ser ut. Jag vet att han inte skulle älska mig mer om jag gick ner 10 kilo. Om jag ska vara ärlig så tror jag inte han hade tyckt att jag så bra ut i det heller.

Jag tycker att det är snyggt med former på en kvinnokropp, sen ska det inte vara överdrivet åt det håller heller. Men en "normal" kropp med lite hull här och där, det är så mycket mer snyggt än att se ett benrangel med 15 cm mellan benen när de går!

 

 

 

Detta ser väl hemskt ut! Som en levande död!!

 

"Normala" kroppar med lite hull här och där =)