I morse när jag var ute med Shira så började jag fundera. Tänk att i år blir jag gammal, hela 25 år vilket betyder att jag kommer att bli närmare 30 än 20. Det känns inte riktigt klokt när jag tänker efter. Var har alla åren tagit vägen? Vad har jag egentligen gjort de senaste 10 åren??
Jag hade en väldigt rolig tonåren faktiskt nu när jag tänker tillbaka, även om det var jobbigt när man väl var där. Det var mycket vänner, mycket partaj och man levde livet. Bara man hade råd till cigg och sprit så var man helnöjd! Det var utgång så ofta som vi kunde och var det inte jag som låg och spydde i ett hörn så satt jag sidan om och tog hand om min vän, behöver inte nämna namn ;) Att hångla med killar var inga problem, bara till att ta en i högen, haha. =)
Skolan var ingen höjdare men jag klarade högstatiet helt okey och kom in på den linjen jag valde, som jag idag aldrig skulle ha valt. Jag kom i en helt underbar klass som jag faktiskt ofta tänker tillbaka på och saknar, vi hade en bra sammanhållning och även under de 3 åren jag gick gymnasiet så var det partaj fredag och lördag. Sen när jag blev 17 år träffade jag Andreas. Då ändrades mitt liv en del. Jag blev faktiskt ganska så vuxen, men slutade inte att partaja =) Jag tog studenten 2003, inte klokt det är 6 år sedan nu i år! Det var det bästa dagen i hela mitt liv! Eller de två sista veckorna var helt underbara, det var en speciell känsla att veta att man snart skulle ut i vuxenvärlden. De två sista veckorna var helt galna och underbara. Jag skulle utan tvekan vilja göra om de igen. Vårt uppträde på Söderslättshallen var så jäkla grymt bra, lite för porrigt kanske, men vad gör det? =) Den dagen jag stod på trappan och hade min studentmössa i ena handen och andra armen om Linda (som jag gått i samma klass med sedan förskolan) och vi sjöng så högt vi kunde var helt underbar, jag kan nog inte beskriva med ord vilken känsla!
Tyvärr så var det inte lika roligt när man dagen efter vaknar och inser att man nu är arbetslös. Det var ingen höjdare. Men jag hade i alla fall fått ett sommar jobb tillsammans med Linda i Borås, vi jobbade på ett Hundpensioat, vilka härliga veckor det var. =)
Sen när jag kom hem sökte jag en massa jobb, inte lätt att veta vad man vill. Efter många om och med så lyckades jag få jobb på Städex. Men där stannade jag inte länge, fy för vilket skit jobb, inget för mig.
Läste en annons i hundtidningen att de sökte kenneltjej i småland, ja varför inte? Just denna perioden av mitt liv var ganska jobbig, jag och Andreas viste inte vad vi ville och vi bråkade samtidigt som vi ville vara vänner. Jag fick jobbet i småland och flyttade dit i januari 2004. Mitt ute i skogen, ingen granne i närheten och 6 hundar. helt underbart! Huset var från 1850- talet, stort och gammat. Jag träffade bara människor när jag var och handlade på Konsum eller var hos vetrinären. Jag behövde detta just då. Jag fick även åka hem var 3 helg, då skulle med hinna med och träffa alla nära och kära. Ibland kom där upp folk och hälsade på mig under helgen, riktigt myspysigt var det =) Jag behövde ha denna tiden för mig själv, jag behövde tänka på vad jag ville ha ut av mitt liv.
När jag flyttade hem en vecka innan jag fyllde 20 år, var jag nöjd med min tid hos Henrik och Catharina på Hayawani. Jag kom in på Läkarsekreterar på Komvux och började studera ett år. Det gick väldigt bra och jag har aldrig haft så bra betyg som då. Jag flyttade tillsammans med Andreas i malmö, fick jobb på Psykavdelningen i Trellebog. Där skrev jag en massa journaler och hade hand om alla papper och en massa samtal. Tog emot patienter och en hel del annat. Roligt var det och jag trivdes. Det höll inte länge med Andreas, vi insåg att vi bara var vänner, känslorna var borta. Så jag tog mitt pick och pack, hyrde ett rum ute på landet tillsammans med min älskade Shira. Det var ett väldigt litet rum, sängen och tv var det som fick plats. Men det räckte för oss två. =) Men efter sommaren fick jag min lägenhet här inne i Trelleborg.
Tyvärr så fick jag ingen fast anställning på sjukhuset och när jag fick ett erbjudande om att jobba som avdelsningssekreterare på Rådhuset så nappade jag. Det var bara ett sjukvikariat så efter 3 månader kom hon tillbaka och jag tackade för min tid. Vad skulle jag göra nu? Jag var arbetslös i hela 2 veckor, haha =) Sen fick jag jobb som telefonist i receptionen på Rådhuset. Här trivdes jag, speciellt med min underbara arbetskamrat Valentina. Världens underbaraste människa. Vi hade grymt skoj tillsammans och det var hon som gjorde mina dagar där på jobb =)  Jag träffade min kärlek i livet, Marcus. Han kom som en vind och fångade mitt hjärta. Han är mitt allt och det är han jag vill leva med resten av livet! Jag fick också en systerson och en systerdotter under tiden på Rådhuset. Mosters små hjärtan Vince och Alice. De vackarste som finns <3
Men efter 1,5 år hade jag fortfarande inte fått fast tjänst och detta retade mig. Dålig lön hade jag med. Så när jag var med mina underbara KU:are i Jukkasjärvi så fick jag ett erbjudande som assistent på Pastorsexpeditionen i Trelleborg. Har hade jag jobbat extra lite då och då och eftersom jag genom KU kände nästan alla som jobbade så tackade jag ja. Och här sitter jag nu, har varit här i ett år den 14 april och varit tillsammans med världens underbarase Marcus i snart 2 år <3 Jag träffade även min underbara vän Jenny förra året, tänk att det är ett helt år sedan!

Ja detta var lite av mitt liv, jag har ändå hunnit med en del när jag tänker efter, jag kan nog inte klaga. Jag har nog lyckats ganska bra, jag är nöjd! =)

Förresten idag är det ju FREDAG! Underbart =)


/Denise