Ett tag sedan jag skrev sist. Jag har helt ärligt inte haft varken tid eller ork. Det här hänt så mycket, min kropp har helt enkelt inte orkat med någonting alls denna veckan. Marcus är fortfarande dålig, han ligger inne på Neurologen nu. Vi hade tur för han var frisk Lilla Julafton och Julafton så vi fick mysa med släkten, öppna julklappar, äta god mat och bara njuta av varandra.
Det var riktigt härligt och en underbart fin Jul. Jag är så nöjd med allt fint jag fått och jag hoppas att alla andra var nöjda med vad de fick. =).  Mosters lilla prins Vince var livrädd för tomten, naww.. =).. Han skickade fram mig för att hämta hans julklappar, så söt! Medans mosters lilla prinsessa Alice såg så nöjd ut och hon vågade till och med sitta i tomtens knä, sötnöt! Så mycket mys, lek och julklappsöppning blev det. Sen fick även vi vuxna leka lite, det blev julklappsspelet. Haha pappa gick och tjatade från det vi kom tills det var dags att spela, han är så söt min lilla pappa =) Det var en av de bästa Lilla julafton jag haft, det är så mysigt nu när det är barn med i bilden, mina små älsklingar <3
Julafton spenderade jag och Marcus med hans släkt. Det blev god mat, fina klappar och härligt sällskap. =) Vi spelade Plump och jag vann så klart ;) Det blev även en omgång Buzz och där vann jag med! Men sen när det var dags för julklpasspelet, så fick jag inte en enda! Marcus fabror Lennart tog alla ifrån mig, vilken taskis! Det var bara för att jag redan vunnit två spel under dagen, haha =) Men jag var grymt nöjd i alla fall. Julen var helt underbar!
sen var det slut på det underbara när min älskade Marcus blev dålig igen. =/. Så Juldagen spenderades på Akuten, bara vänta och vänta. Har spenderat resten av min lediga tid där. Som tur är så har han fått ett eget rum, så vi kan titta på film på datorn och sura på nätet, så dagen går ganska snabbt! men fy för vad det är jobbigt att se sin underbara pojkvän så dålig! Att han ligger och nästan skriker av smärta, fy för vad det känns i ens egen kropp! Man vill bara kunan hjälpa honom och ta bort det onda, men vad kan man göra? Ingenting utan bara vara där! Det är så jäkla fruktansvärt att jag inte ens kan förklara med ord! Var gång jag ska åka ifrån sjukhuset så tar det emot, jag vill bara stanna där och finnas där för honom. Jag vill inte lämna honom själv, samtidigt så vet jag om att jag måste tänka på mig själv med. Jag måste få mat och sömn annars blir jag själv sjuk tillsist och då blir allt bara värre. Men det tar emot, hela kroppen bara skriker och jag vill bara krypa ner där i sängen med Marcus och bara ligga still och bara vara, Men jag har ett jobb och jag har Shira att tänka på, jag kan tyvärr inte ge upp hela mitt liv för att vara där på sjukhuset hur mycket jag än skulle vilja det.
Jag är så jädrans glad över att jag har mina nära och kära! Vad skulle jag gjort utan ert stöd? Ni är värt allt och utan er alla är jag inget! Ni vet vem ni är och jag hoppas att ni vet hur mycket ni betyder för mig! Jag kan aldrig förklara hur mycket ni betyder för mig! Jag vill ge ett speciellt tack till Jenny som har hjälpa mig så mycket med Shira och sovit med mig var kväll! Du är min räddare i nöden ;) Sen min syster med familj, mina älskade föräldrar, Mats och Monica, Malin, Linda m.f. Ni är underbara!

Marcus - Du är mitt allt! Du kommer snart att bli bra igen älskling, de kommer att hitta några mediciner som hjälper! Älskar dig över allt annat <3